Innehåll
- Växtprofilen för körsbärsbladet
- Uppgifter om:
- Ursprung och distribution
- Toxiciteten hos körsbärsbladet
- Botanisk profil i korthet
- Tips & tricks
Växtprofilen för körsbärsbladet
Körsbärsbladet finns i många trädgårdar som en vintergrön häckväxt eller attraktiv ensam buske. Det tyska namnet cherry laurel eller laurel körsbär indikerar både lövverk i träet och körsbärsliknande frukter.
Uppgifter om:
Körsbärsbladet, lat. Prunus laurocerasus, tillhör rosenfamiljens släkte och växer mellan två och sju meter högt. Från april till maj pryder busken med ungefär en centimeter stor, anordnad i alternerande umbelsblommor. Vissa sorter blommar en andra gång i september. De köttiga runda drupesna är ursprungligen gröna och blir mörklila till svarta efter hösten. Laufkörsbärets lövverk är slätkantig, avlång ovalformad och blank mörkgrön, lövstorleken varierar beroende på variation.
Ursprung och distribution
Det ursprungliga hemmet för körsbärsbladet ligger i de tempererade regionerna i Kaukasus och norra Iran. Busken förekommer där i lager upp till 1 600 meter, enskilda sorter trivs även i höjder upp till 2 300 meter. Laurelkörsbäret befolkade i naturen företrädesvis som en skogsväxt, markregionerna i tät lövskog och föredrar skuggiga eller delvis skuggade platser.
Redan på 1500-talet infördes körsbärsbladet som en prydnadsbuske i England och har spridit sig härifrån som en dekorativ och genom ny avelande vinterhård buske i trädgårdar och parker över hela Europa.
Toxiciteten hos körsbärsbladet
Körsbärsbladet är giftigt i alla växtdelar. Om du gnider bladen mellan fingrarna kommer du att märka en svag bitter mandelaroma. De giftiga glykosiderna finns både i bladen och frönna medan massan är giftfri.
Botanisk profil i korthet
Tips & tricks
Körsbärslaurbär ser inte bara bra ut som en häckväxt. Den attraktiva busken kan också klippa väl i en boll eller pyramide och sätter sedan charmiga accenter i trädgården.